det händer saker trots att det inte står!

Hej hopp alla där ute. Undra om det händer lika mycket hos er som det gör här hela tiden. Ibland kommer jag på mig själv med att jag bara längtar. Jag längtar tills sommarlovet, jag längtar tills jag slutar plugga, jag längtar tills vi ska gifta oss och kanske få en bebis, jag längtar tills... Jag måste verkligen sluta med det och lyckas njuta av det jag har här och nu. För nu är det strålande sol ute. Jag har klarat alla kurser i skolan och har bara två veckor kvar tills jag får nästa bekräftelse. (förhoppningsvis) Ah där hände det igen.
Istället för att längta tills, så ska jag se fram emot. Det kanske betyder samma sak men det känns annorlunda för mig.

På lördag kommer mamma och storebror och då öppnar vi norra sidan av Storköket, på Stora teatern där jag ska tillbringa X antal timmar i sommar. På onsdag nästa vecka ska jag gadda in några väl valda ord och ett hjärta. Och efter det är det genrep på Ullevi. Sverige mot Island, tillsammans med världens finaste Isse.

Just nu sitter jag med grupparbetet, och power pointen nästan klar inför redovisningen på måndag. Pumba ligger helt slut under bordet, kroppen har fått lite eftermiddagssol och håret har fått några slingor att lysa upp tillvaron med. Nu orkar jag inte skriva mer och inte har jag gjort några under idag. Men jag är ganska lycklig och glad som livet är nu!

mamma skickade denna till mig en dag...

... och idag vill jag bara klicka in Lars Winnebäcks text i mitt lilla forum. Jag vet inte om jag vill dela med mig, jag vet inte vad jag egentligen vill säga, men jag vet att den här låten snurrade X antal gånger efter att mamma skickat den och det var väldigt mycket som gick upp för mig i de tankar den gav mig. Jag vet också att texterna av denna fantastiska artist har rensat min skalle så många gånger och fått mig ta en kliv ut i verkligheten eller bara in i min absolut privataste sfär. Det är någonting med den här som får det att röra sig inom mig, det är någonting som skapar en befriande känsla inom mig. Det är någonting med just de här meningarna i denna texten som får mig att må bra, på ett alldeles speciellt sätt. Det känns som att jag får en förklaring på någonting som jag faktiskt inte förstår...

"Jag kan ha räknat sekunderna som gick

Mellan ljuset, och åskans dån

Jag kom på mig själv med att undra för ett ögonblick

Om du var på väg hit, eller härifrån

Det tysta ekot är av ett slag för sig

Det kommer ensamt, om det är nåt att ha

Vad du än gör ta inga råd från mig

Jag vet, de fungerar inge bra

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv

Det kan va så förfärligt, det kan va så bra

Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd

Det kanske var pundigt, det kanske var bra

Jag hörde din röst på en ödslig kyrkogård

Jag måste ha träffat, din frekvens

Diskanten var svagare, diktionen mindre hård

Det var som att tonen, var en väns

Det är lätt att se hur sjuk man en gång var

När såren läker, och regnet känns

Gör din tolkning, häll mig full med svar

Rita figurer, och dra en gräns"

när jag ger tid för mig själv en stund.

Jag älskar min lilla, obetydande blogg i tider som den jag går igenom just nu. Jag är mycket väl medveten om att jag inte är ens i närheten av samma läsarantal som jag haft tidigare men det gör mig inte något. Jag förtjänar inte det, med tanke på min dåliga uppdatering och mitt något ointressanta skrivande.

Men just idag, behöver jag verkligen bloggen. Jag insåg nämligen i helgen att jag ramlat tillbaka i hur jag mådde i somras. Hjärnan har svällt över. Det har varit valp, jobb, samvete, skola, kärlek och vänner. Jag älskar som jag sagt innan att ha många bollar i luften men i helgen när tårarna inte ville sluta rinna insåg jag att jag måste göra något, och det NU annars kommer det gå käpp rätt åt helv*te. Jag vet nämligen att jag egentligen, lever ett fantastiskt liv omringad av tonvis med kärlek, jag vet att jag lever efter en känsla jag vill och allt fantastiska vill jag verkligen inte förlora.

Men ibland finns det tider i livet, har jag lärt mig, som är ohanterbara. Det spelar då ingen roll hur mycket man försöker och anstränger sig, det räcker ändå inte till. Det handlar om ärlighet, att verkligen mena det man sysslar med, och även om jag vill det så är det inte äkta det jag bidrar med nu, budskapet når inte fram och istället för att febrilt försöka göra allting till perfekt så blir det dess raka motsats. Om jag fortsätter som jag gör nu, kommer jag förlora kärleken, vännerna och hela mig själv och det är faktiskt varken jag, eller mina fantastiska vänner värda. Det finns många där ute och runt omkring mig som gör mitt liv, som ger mig livsglädjen och de är minst sagt värda det bästa. Nu kan jag inte ge det, men jag vet om det, och jag ska göra någonting åt det.

De närmaste dagarna ska jag ta hand om mig själv alla de tillfällen som går, för att vända trenden jag går emot och bli en medveten motståndare till den vägg jag är påväg att smälla rakt in i. Sommaren är klar, resan till EM är i stort sett färdig planerad, de två tidigare skolkurserna är godkända, VFUn är snart över och så fort den är det ska jag börja jobba in lite pengar igen. Pumba är på bättringsvägen och hittills har jag lyckats med allt jag kan tänka mig. Jag borde vara lugn, kunna slappna av och njuta av att varmare dagar är på väg. Just nu kan jag inte det, STRESS, ÅNGEST och en stark känsla av att inte RÄCKA TILL nöter nöter och nöter. Det tar all min energi och så vill jag inte ha det.

Tack alla fina vänner som finns runt omkring mig, ni gör mitt liv och jag är så glad att era axlar finns. Jag älskar er så mycket, och jag vet att jag inte visar det just nu men jag lovar jag ska kämpa mig upp ur gropen, börja se ljuset och le med en god känsla i magen igen snart. Tills jag har lyckats med det är jag evigt tacksam för att ni finns, ni ska veta att det är era personligheter som gör min vändning möjlig och jag hoppas att ni vet att när era liv känns som motståndare till er själva så finns jag alltid för er tillbaka!

All kärlek i hela världen!

sommaren bokad.

Måste säga att jag har så otroligt fina kollegor på restaurang TvåKanten, Andreas ringer och säger så fina saker till mig idag och det chefen sa igår gjorde mig glad i själen. Jag är som jag är och jag mår bäst när jag får förändringar och när möjligheten gavs så valde jag att ta den, faktiskt för min egen skull. Det ska bli en spännande sommar men nya kollegor och ett nytt ställe!

Det har varit tufft och min kallender är lite av min bästa vän, men jag vill pussla ihop så att allt når till en sista magisk mening. Jag lever bara en gång och för att få ut så mycket av livet som bara är möjligt måste jag välja att leva det. Jag tror på denna vägen, nu återstår det bara att se om det bär eller brister. Det vet jag dock inte nu, hur mycket jag än hade kunnat önska det.

Ut på vingarna Anna, de bär dig!

uppdatering.

Senast jag skrev, skrev jag att jag är less på sommaren. Hur kan man vara trött på sommaren innan den ens har hunnit börja? Förklaringen är att jag inte klarar av att boka upp mig, jag har svårt för att svika och någonstans kändes det som att hur jag än väljer att göra blir det fel fel fel. Så känns det fortfarande, men nu känns det faktiskt lite bättre. Jag har fått lätta mitt hjärta lite inför de människor som verkligen betyder något för mig och jag känner att jag har de på min sida. I alla fall mer eller mindre. Jag har alltid kunnat ta mycket, men även jag vill sätta ner foten ibland.

Allt är inte skrivet och klart än men det känns ändå i min mage som att en stor tung svart sten har lämnat mig. Snart har jag gått en första termin på förskollärarprogrammet vid Göteborgs universitet och mitt i den härliga praktiken känns det som att jag är inne på helt rätt spår. Det är sjuuukt lång tid kvar på utbildningen och just nu vill jag bara vara klar, ha skrivit min uppsats och blivit fått mitt lärar leg. Det är tre år kvar drygt, men jag ska ta mig igenom det. Jag ska ha en utbildning, jag ska vara utbildad och jag kommer att få en arbetsplats där jag vet vad jag ska göra och vad jag är i arbetslaget.

Nu börjar jag se ljuset i tunneln, det är tufft och tusen tankar i huvudet, men jag ska fixa det!

sjukt trött på sommaren.

Mats var inte sig lik igår, och jag är helt slut efter den här veckan men den största klumpen i magen handlar om sommaren. Jag är faktiskt lite besviken, eller irriterad eller jag vet faktiskt inte riktigt hur jag känner. Jag blir mest bara less. Jag förstår inte vad det är för spel vi spelar, det känns lite som sandlåda och det kan väl inte vara det vi ska göra. Någonstans måste det väl finnas samvete och då inte bara hos mig. Jag vet att jag har svårt att säga nej och jag vet att inom vissa situationer är jag "för snäll", men jag mår ändå bra med det och ibland önskar jag bara att det kunde ha smittat av sig. Just nu känner jag för att bara skita i det och greppa något helt annat, ja för mitt goda samvete för deras skull har helt försvunnit. Någonstans känns det inte som att jag är skyldig någonting alls. Jag tror faktiskt att jag ska vara lite egoistisk för en gångs skull.

Slut för idag.

Förskola

Min första dag som förskolelärare i praktiken har varit helt magiskt. Strålande sol, glada barn, lärorika handledare och en spännande verksamhet. Jag ser verkligen fram emot morgondagen! Wehoo!

VFU

I lördagsnatt blev det ny tid på klockan. Och idag blev det ny väckningstid. Fram tills den 3:e maj kommer jag att kliva upp runt 5-7 varje dag. Herre GUD hur ska det gå? Anledningen heter VFU, verksamhets belagd utbildning. Det vill säga, jag ska göra praktik för den som inte orkat läsa igenom mina tidigare inlägg. Platsen detta ska göras på känns jättebra. Idag har haft kurs info hela dagen och hur mycket jag än skulle vilja precisera mig om vart jag ska vara och vad jag får uppleva varje dag så lyder sträng sekretess i förskolan så istället för det så kommer den som är nyfiken istället att få lyfta på luren att ringa. Dock kommer det att bli ganska långa dagar så efter 5 ska jag kunna svara. Vill be om ursäkt för om jag inte blir sociala Anna i största allmänhet men jag tror att denna dygnsomställning + Pumba + jobb + träning kommer att trötta ut fröken Karlsson till max vare sig det är målet eller inte. Det finns många jag kommer hinna med att sakna under 5 veckor!

vägen till att bli förskolelärare.

Och herregud, nu börjar jag bli trött. Det är mycket i skallen (får dock inte glömmas att jag trivs bäst när jag har många bollar i luften). MEN, nu tänkte jag dela med mig lite av min hjärngymnastik, så är du intresserad fortsätt att läsa. Annars skiter du i det.

Schemat för mig framöver.
Idag torsdag.
Besök på förskolan jag ska göra praktik på.
Därefter lite paus och solmys med familjen.
Nu läsa läsa läsa, inför morgondagens tenta.

Imorgon fredag.
Klockan 8 är det tänkt att jag och Lisa ska ta plats i skolan och läsa uppgiften för tentan. Sedan är det skriva skriva skriva tills inlämningen är på kvällen.
Runt 19, ja eller typ då kommer Mange, Lina, Svedje och hans bror till vårt Anex för att mys och förhoppningsvis ska jag vara klar med tentan så att jag ska fira ett färdigt resultat (FÖRHOPPNINGSVIS)

Lördag.
Då vill jag vara lite lätt bakis, ha en klump mindre i magen och njuta av solen.
Innan jag ska klä mig i arbetskläder och jobba på kära Tvåkanten!

Söndag.
LEDIG!

Måndag och ny vecka.
Då blir det skola från klockan 8 och hör på denna heldag! Fram till klockan 13 ska vi vara på pedagogen, sen ska jag bussa till Partille för information om arbetsstyrningen i Partille kommun. Detta på kommunhuset där.

Tisdag.
VFUn börjar klockan 07.15 till 14.30.
15.00 ska jag vara på Tvåkanten och smaka av försommarens och restaurangens nya meny.

Men hur har denna torsdag varit hittills? Anna klev upp tidigt, morgonpromenad med det lilla monstret. Därefter tog jag buss till Partille för att besöka min VFU-plats. (praktik plats på förskola) Vid Partille centrum, stod Madde, hon som ska bli min högra hand under VFU-kursen. Vi är nämligen tilldelade våra praktikplatser i par. Hon bor i Partille och hade lite bättre koll än mig på vart vi skulle. En mysig liten förskola var det och när solen skiner och barnen slipper galonisar i sandlådan var stämningen där väldigt mysig. Madde har dock jobbat i förskola i 4 år och har själv barn i en annan förskola så vare sig jag ville eller inte så kunde jag inte låta bli att få en känsla av att "herre gud vad har jag gett mig in på, ska jag klara av det här?!" Nog för att det är bara början på utbildningen och vi i största allmänhet inte behöver erfarenheter utan det är något vi ska skaffa oss, men med mina starka personliga prestationskrav så känns det sannerligen som en utmaning. Good Luck!

Nu är det då plugg som gäller, efter min paus i solen idag. Frågan är bara var jag ska börja. Varför får vi inte uppgiften förrän imorgon. Jag kan inte sluta att fråga mig själv om jag redan läst tillräckligt. Har jag fått med mig det jag behöver under föreläsningar och seminarierna eller hur i hela världen ska jag klara av tentan i morgon?!

Tur att jag har världens finaste sambo och en underbar valp som ger mig energi 24/7.
Trött less jättetrött på skolpolitik nu, låt mig bara klara denna tentan så jag kan släppa detta och se framåt. Det är bara en liten bokstav som behövs. Ett litet G så inkasserar jag 7,5 nya högskolepoäng.
Please!

att uppfostra en liten valp

Det är ju helt galet vilken utmaning det är med en liten galning i huset. Jag har alltid under min uppväxt haft hundar hemma, däribland även valpar men trots det är det mycket att se och lära! Jag kan inte låta bli att jämföra det lilla monstret med ett litet barn. Jag måste analysera och försöka tolka hans beteende och hela tiden måste jag tänka att allt jag gör och allt han gör ger koncekvenser. Vi vill ju verkligen lyckas, men precis som med barn tror jag att valpen lär och blir trygg genom att jag möter honom på hans nivå. Marknivå, förståelse och kärlek.

Pumba är helt fantastisk och tro mig han lär sig något nytt varje dag och det bästa av allt. Det gör jag och Mats också!

Jag vill passa på att be om ursäkt!

Låt mig börja med att säga förlåt inför alla jag inte hinner ses med nu. Det är skola, lite jobb och Pumba som regerar mitt liv nu. Förlåt, jag älskar er fast att jag inte kan visa det!

Och herre gud vad söt han är.
Mats och Anna har blivit föräldrar till en liten prins som inte går att beskriva närmare än med ordet underbar. Vi kämpar med att få honom rumsren och med vårsolen i ryggen är alla små promenader helt fantastiskt härliga. Det är en utmaning som är värd varenda minut. Dock kan jag inte låta bli att reagera på hur folk beter sig. Jag vill sannerligen inte påstå att det finns någon respekt mellan åskådare och den lilla valpen.

-"Åah vad söt han är, får jag klappa?"

Nej det får ni faktiskt inte, inte nu! Kanske om några veckor när han fått en chans att känna sig trygg och själv får chansen att gå fram och hälsa. Pumba är bara en liten bebis, vi vill att han ska vara en trygg liten rackare, så kasta er snälla inte över honom utan låt honom smälta, låt honom välja och förhoppningsvis kommer det leda till en fin vovve som lugnt går fram och hälsar i framtiden. Stackarn!

I övrigt, vill jag bara att den här kursen i skolan ska ta slut. Den ger mig ångest, inget rolig alls. Skolpolitik och vikten i den kunskapen i all ära, men jag är oförskämt ointresserad och just nu känns det som ett berg att bestiga. Jag talar om kursens sista arbete och den examinerande hemtentan vi ska få om lite drygt en vecka. Fredagen den 23:e ska jag fira att det är över, i alla fall för ett tag.

I fredags och lördags jobbade jag på Skojarbacken, ett kul ställe att hänga på. Du får vara klädd hur du vill och servera Andrés mat. I mina ögon är det en ära att få vara en del av det.
Nej nu ska jag återigen dyka ner i böckerna. JÄTTE JÄTTE KUL!

De yngre barnens läroplanshistoria, och Skolpolitik, från regering till klassrum. Här kommer jag!

Pumba

Det blev lite hastigt och lustigt där i onsdags när vi insåg att vi faktiskt ÄNTLIGEN skulle kunna bli hundägare bara dagen efter. Mats hyrde bil på Statoil och vi bestämde oss för att ge det en chans. Runt ett brummade vi iväg jag Mats och Niklas. Mot Katrineholm i en bil med texten "pälsdjur förbjudet" Klockan fem eller ja däromkring var vi helt sålda, de tre valp-bröderna var bedårande om man ska använda ett fint svenskt ord och om vi kunde låta bli att ta med UZO hem, är svaret klart NEJ!

Så det blev en bilresa på omkring 4 timmar där jag fick hålla vår lilla bebis i famnen, vår Pumba. Han somnade snabbt och sov hela vägen, bortsett ifrån när han en timme från Göteborg fick hicka och inte kunde hålla sig längre. En liten liten kiss blev det annars var resan hem helt smärtfri.

Väl hemma halkade han runt på parkett golvet, men har redan lärt sig hur han både kan sova, springa och hoppa på det. Det lilla pyret är den finaste jag kunnat tänka mig. Jag och Mats har nu en Fransk Bulldog född 1 Januari, en liten Tjeck som kom till sverige 8 veckor gammal, den 1:a mars! Han är försäkrad och innan veckan är slut kommer han att vara registrerad på oss. Jag och Mats har inte bara världens bästa lägenhet, vi har den sötaste lilla valp världen skådat också. KÄRLEK!

Frallan

Jag och Mats är förälskade och praktiskt taget skulle vi kunna vara hundägare på fredag. Vi behöver bara en bil att köra till Katrineholm med, vi behöver någon som kan åka med mig upp och vi måste få hem honom, allt annat löser sig.

Blir ni också förälskade i våran "Pumba"??